Samfundet

Sverige-Finland

Presentation av Samfundet på högst 10 raderPresentation av Samfundet på högst 10 rader.Presentation av Samfundet på högst 10 rader. Presentation av Samfundet på högst 10 rader.Presentation av Samfundet på högst 10 rader. Beskrivande text tillkommer.

Om Samfundet

Your content goes here. Edit or remove this text inline or in the module Content settings. You can also style every aspect of this content in the module Design settings and even apply custom CSS to this text in the module Advanced settings.

Aktiviteter

Your content goes here. Edit or remove this text inline or in the module Content settings. You can also style every aspect of this content in the module Design settings and even apply custom CSS to this text in the module Advanced settings.

Nätverk & Samarbeten

Your content goes here. Edit or remove this text inline or in the module Content settings. You can also style every aspect of this content in the module Design settings and even apply custom CSS to this text in the module Advanced settings.

Stipendier

Your content goes here. Edit or remove this text inline or in the module Content settings. You can also style every aspect of this content in the module Design settings and even apply custom CSS to this text in the module Advanced settings.

Främjarpriset

Your content goes here. Edit or remove this text inline or in the module Content settings. You can also style every aspect of this content in the module Design settings and even apply custom CSS to this text in the module Advanced settings.

Medlemsbrev

Your content goes here. Edit or remove this text inline or in the module Content settings. You can also style every aspect of this content in the module Design settings and even apply custom CSS to this text in the module Advanced settings.

2019 – RESA TILL VIBORG OCH KARELSKA NÄSET 2019

2019 – RESA TILL VIBORG OCH KARELSKA NÄSET 2019

Viborg reser sig ur askan
    
Samfundets sommarresa till Viborg blev snabbt fulltecknad.
Vi var 40 deltagare som med stora förväntningar gick ombord på Vikinglinjens m/s Gabriella onsdagen den 4 september. Framför oss låg några spännande dagar i Viborg och på Karelska näset, med tre övernattningar på hotell Viborg och två på finlandsfärjorna. Liksom fjolårets resa till Villmanstrand och Saima kanal tog vi oss i år till Finlands sydöstra gränstrakter mot Ryssland. Dock med den avgörande skillnaden att vi i år med våra visumstämplade pass i högsta hugg också tog oss över gränsen och in i den del av Karelen som Finland förlorade till Sovjetunionen i freden efter andra världskriget.
Överfärden från Stockholm gick smidigt och på torsdagsmorgonen satte vi oss utvilade i den ryskregistrerade bussen som med rysk chaufför tog oss från Skatudden i Helsingfors till gränsen på ett par timmar. Att passkontrollen skulle ta tid var vi beredda på, men det kändes ändå onödigt segt och överbyråkratiskt. Men allt gick bra och vi rullade sen vidare mot Viborg.
Viborg är idag ett växande turistmål framför allt från Finland och den närliggande mångmiljonstaden S:t Petersburg. Man möter en salig blandning av renoverade historiska byggnader, fallfärdiga ruckel, nybyggda köpcentra och bostadsområden av varierande standard. Det är en spännande blandning av modernitet, månghundraåriga ruiner och slott med kvardröjande spår såväl av krigen som den sovjetiska tidens förfall.

Trots sin långa svenska historia är Viborg fortfarande ett relativt okänt mål för svenska turister. Att staden är ett av de mer spännande resmål som finns i vårt närområde hade vi nog på känn litet till mans. Våra förväntningar infriades med råge, inte minst tack våra kunniga och väl förberedda guider och reseledare. Lasse Zilliacus med familjehistoria i denna del av Karelen, mötte upp på trottoaren utanför hotellet dit han åkt buss från sin sommarbostad i Ryssland, fyra mil öster om Viborg, på det ack så krigsdrabbade Karelska näset. Lasses ”datja” ligger nära den under kriget befästa Mannerheimlinjen. Vår andra guide var den pensionerade översten i finska armén, Pasi Kesseli från Tölö i Helsingfors, som också är krigshistoriker. På hans digra meritlista finns en doktorsavhandling om israelisk krigföring.Här står Torkel Knutsson igen, återupprättad på Viborgs äldsta torg

Sveriges östbastion

Viborg har idag 80 000 ryska invånare men grundades av svenska stormän redan i slutet av 1200-talet, då borgen byggdes på order av Torkel Knutsson. Denna Sveriges östligaste bastion stod pall ända till början av 1700-talet då ryssarna efter många försök erövrade staden som varit svensk i drygt 400 år.
Viborgs historia är minst sagt brokig och sargad av väpnade konflikter. Här har tyskar, finnar, karelare, svenskar och ryssar levt sida vid sida med sina fem olika språk, både i sämja och osämja. Vissa perioder då handeln blomstrat har det varit en välmående och kulturellt framstående stad. Under en period var Viborg faktiskt Sveriges andra stad i rang efter Stockholm. Men befolkningen har också fått lida mycket och armodet har tidvis varit svårt.
Under krigsåren 1939-45 evakuerades hela den finska befolkningen i denna del av Karelen två gånger. Första gången 1940 och efter krigsslutet tömdes de av Sovjet vunna områdena återigen på de finska medborgare som hade flyttat tillbaka när Finland hade återvunnit mark under kriget.
Gustav Vasa hade med sig ett tusen militärer och civila i sitt följe, när han på höjden av sin makt reste till Viborg år 1555 och stannade där i flera månader. När staden slutligen förryskades helt efter andra världskriget fick den förfalla och det är först efter Sovjetunionens upplösning som Viborg kunnat påbörja en mödosam men ändå fullt märkbar återhämtning. 

Aaltos Bibliotek

Ett exempel på detta är den omfattande renoveringen 1994-2013 av det unika men nedgångna stadsbiblioteket som Nordens mest berömde arkitekt Alvar Aalto ritade 1927. Det stod färdigt 1935, alltså före andra världskriget. Aaltobiblioteket var ett av våra självklara resmål och mycket imponerande. Det renoverades på ett dåligt sätt under den sovjetiska tiden och var i undermålig kondition när presidenterna Tarja Halonen och Vladimir Putin förhandlade fram en plan och finansiering av den renovering som nu återgivit byggnaden sin ursprungliga form och konstnärliga fulländning. Ett internationellt bidrag på 6 miljoner euro beviljades 2010 och detta räddade biblioteket.

Stadsvandring

Torsdagens stadsvandring efter incheckningen på hotell Viborg tog oss upp till Norra Vallen och det gamla sluttande torget med Torkel Knutssonstatyn och fin utsikt över vattnet mot den gamla borgen.  Statyn i sin nuvarande form utfördes 1908. Skulptör var Ville Vallgren, som också gjorde den kända Havis Amanda i centrala Helsingfors. Slottet har originalstenarna kvar i grunden. Det åttkantiga tornet var från början helt runt men byggdes om på 1500-talet av försvarsstrategiska skäl under Erik XIV:s regeringstid.

Vi tittade också in i den ortodoxa domkyrkan vid Rådhustorget där två präster höll en liten mässa. Här ligger också stadens filmpalats. Enligt förhandsreklamen skulle årets festival i augusti vara ”ett fönster mot Europa”. Men det visades bara ryska filmer, viskade vår guide. 

På väg upp mot Norra vallen passerade vi ruinerna efter den gamla domkyrkan och en förfallen jugendbyggnad där i stort sett bara fasaden fanns kvar. Men vilken vacker byggnad det måste ha varit! Sevärd var också bysten av Michael Agricola, som på 1500-talet skrev ned det finska språket och därför räknas som finskans historiske fader. Han översatte också för första gången bibeln till finska. Lägenheter med ”öppen planlösning och rinnande vatten” mitt på Slottsgatan…

Lasse Zilliacus framhöll att det är imponerande hur man i Viborg på senare år har ansträngt sig att återskapa atmosfären från förr. Mycket återstår förvisso men man har kommit ett gott stycke på väg och staden har fina förutsättningar att bli ett populärt turistmål för historiskt intresserade från hela Europa, inte minst från Sverige och Tyskland. När undertecknad var där för snart 40 år sedan, i juni 1970 var Viborg en sorglig syn, smutsig och förfallen.
Efter bussresan från Helsingfors och alla intryck under denna första dag satt det fint med middagen ute i Lavola, där den kända viborgska släkten Thesleffs herrgård låg före krigen men nu inte syntes till längre. Nya hus i modern, arkitektritad stil och en fin småbåtshamn fanns där nu. Rysk vodka, flera tal och hög stämning under middagen på jaktklubben. 

”Bolsjevikrokoko”
Fredagen började med guidad busstur genom Viborg. Pasi Kesseli berättade om stadsarkitekten Uno Ullberg (1879-1944), som ritade många betydande byggnader i Viborg under den finska tiden mellan krigen. Bland dem vårt hotell Viborg, där Samfundets nuvarande ordförande, Anders Lidéns farmors bror var hotelldirektör en gång i tiden!
Ett slående exempel på de nära relationer Sverige haft i dessa trakter långt fram i vår närtid.

– Några av byggnaderna som vi passerar här kan man kanske kalla exempel på sovjetisk socialistrealism eller varför inte bolsjevikrokoko, konstaterade Pasi med glimten i ögat.
När järnvägsstationen i Viborg invigdes 1913 var den en elegant skapelse i tidens nationalromantiska anda med jugenddetaljer och moderna statyer vid entrén. Arkitekter var Herman Gesellius och Eliel Saarinen. Den senare också känd som arkitekten bakom Helsingfors centralstation som har vissa likheter med den gamla stationen i Viborg. Vid krigsslutet 1945 fanns inte mycket kvar av den gamla stationen i Viborg. En ny station byggdes på samma plats under sovjettiden och blev klar 1953. När man går in i stationen är säkerhetskontrollen omfattande med metalldetektorer och beväpnade vakter och poliser. Man påminns om att terrorhotet är en vardaglig realitet i dagens Ryssland.
Vi passerade elegant renoverade byggnader i centrum och Röda Källans torg, ett vidsträckt paradtorg med en stor Leninstaty och körde också genom bostadskvarter som ryssarna byggde efter kriget. Nu med slitna kåkar från 50- och 60-talen. Sedan förbi en typisk funkisbyggnad av Ullberg och flera före detta skolbyggnader för olika språkgrupper. Guiden berättade också att innan reformationen fanns här två kloster, Dominikanernas och Franciskanernas.Till det här torget kom Lenin för att stanna…

– Några av byggnaderna som vi passerar här kan man kanske kalla exempel på sovjetisk socialistrealism eller varför inte bolsjevikrokoko, konstaterade Pasi med glimten i ögat.
När järnvägsstationen i Viborg invigdes 1913 var den en elegant skapelse i tidens nationalromantiska anda med jugenddetaljer och moderna statyer vid entrén. Arkitekter var Herman Gesellius och Eliel Saarinen. Den senare också känd som arkitekten bakom Helsingfors centralstation som har vissa likheter med den gamla stationen i Viborg. Vid krigsslutet 1945 fanns inte mycket kvar av den gamla stationen i Viborg. En ny station byggdes på samma plats under sovjettiden och blev klar 1953. När man går in i stationen är säkerhetskontrollen omfattande med metalldetektorer och beväpnade vakter och poliser. Man påminns om att terrorhotet är en vardaglig realitet i dagens Ryssland.
Vi passerade elegant renoverade byggnader i centrum och Röda Källans torg, ett vidsträckt paradtorg med en stor Leninstaty och körde också genom bostadskvarter som ryssarna byggde efter kriget. Nu med slitna kåkar från 50- och 60-talen. Sedan förbi en typisk funkisbyggnad av Ullberg och flera före detta skolbyggnader för olika språkgrupper. Guiden berättade också att innan reformationen fanns här två kloster, Dominikanernas och Franciskanernas.Propagandaaffischer på krigsmuseetKvinnorna i Röda armén
Krigsmuseet drevs i privat regi av Bair Irincheev, son till en före detta sovjetisk diplomat. Han kunde bra svenska som han lärt sig i Visby 1999 när han studerade ekonomi där på ett stipendium. Den intressantaste avdelningen beskrev de ryska kvinnornas insatser i andra världskriget. 800 000 kvinnor deltog som stridande och sjukvårdande soldater, inkallade såväl som frivilliga.
– Vintern 1942 var det stor brist på soldater i Sovjetunionen och då inkallades också kvinnor som stridande i Röda armén. Vi är det enda museet i dagens Ryssland som pratar om att kvinnorna var med i kriget, framhöll Bair Irincheev.
I samlingarna fanns en svensk bok av Anna Larsdotter. ”Kvinnor i strid” utgiven av Tidskriften Access. Museet ordnar också resor till de gamla slagfälten för besökande grupper. Viborg var Finlands största garnisonsstad på 1930-talet då detta var finskt territorium.Reserapportören vid Jussi Mäntynens älg framför Aaltobiblioteket

Aalto och Järnefelt
Denna späckade dag avrundades med ett besök på Alvar Aatos bibliotek som är världsberömt i 1900-talets arkitekturhistoria. Där visades en utställning om den finske dirigenten och kompositören Armas Järnefelt (1869-1958). Han var en tid förste hovkapellmästare på Kungliga operan i Stockholm. Hösten 1890 var han i Berlin och såg från ståplats hela 15 föreställningar i följd av Wagners opera Tristan och Isolde. I Viborg var han orkesterledare åren 1898–1903 då han dirigerade Wiborgs Musikvänners orkester.
I parken utanför museet stod den imponerande statyn av en älg, skulpterad av Jussi Mäntynen år 1924. Den finns i två versioner, i Viborg och Helsingfors.

 

På kvällen var vi hungriga och njöt i fulla drag av middagen och stämningen på restaurangen Espilä som låg vackert i en park mitt i staden.  

Mannerheimlinjen
På lördagen bar det i väg mot öster och Karelska näset. Via Viborgs förorter med supermarkets och blomsterprydda minnesmärken över stupade från den röda sidan i finska inbördeskriget 1918 och ryska soldater i andra världskriget. Första stoppet var mitt i skogen ett par mil från Viborg.
–  Här gick Mannerheimlinjen som skulle hindra Röda armén från att invadera Finland, berättade Pasi Kesseli och slog ut med armarna.Försvarslinjen var cirka sjutton mil lång från Finska Viken upp till Ladogas västra strand och befäst med bunkrar med fyra kilometers avstånd mellan varje. Men linjen var inte tillräckligt stark och bunkrarna inte tillräckligt hållbara för att i längden stå emot de sovjetiska anfallen.Överste Pasi Kesseli visar en sprängd finsk bunker för eftertänksamma Samfundsmedlemmar

Den finska armén höll Mannerheimlinjen i två månader under det massiva angreppet vintern 1940 men den 13 mars hade de numerärt överlägsna ryssarna brutit igenom så kraftigt att den finska regeringen begärde och fick vapenstillestånd. Det ledde till att Finland fick lämna över stora delar av Karelen till Sovjetunionen, inklusive Viborg. Plus andra landavträdelser norr om sjön Ladoga.
Några siffror som belyser styrkeförhållandena i början av kriget: 200 000 finska soldater stred mot en halv miljon ryska. Finland hade 120 flygplan mot Sovjets 1500 och 32 finska tanks kämpade mot 1000 ryska.
Olli Aronsson, en av våra medresenärer, berättade att hans morfar stupat den 17 februari 1940 under försvaret av Mannerheimlinjen.
 
Rysk stridsvagnsgarnison
Bussen tar oss vidare österut allt närmare S:t Petersburg genom den täta blandskogen. Vi ser många svamp- och lingonplockare i markerna och kör rakt genom en rysk stridsvagnsgarnison med stora boningshus, liv och rörelse. Ryssarna verkade inte ha något intresse av att dölja denna anläggning. Man ser mycket från bussen. 
Sen går färden genom en idyllisk landsbygd med villor och fina trädgårdar. Men vi ser också mängder av stridsvagnsspår i tallskogen nära garnisonen. Inte fullt så idylliskt….Ilja Repin, ett självporträttIlja Repins hem och ateljé
Vidare längs Finska vikens milsvida norra sandstrand och så kommer vi fram till orten Repino (tidigare finska Kuokkala) och Villa Penaty, den världsberömde konstnären Ilja Repins (1844-1930) kombinerade bostad och ateljé. Återuppbyggd efter en brand krigsåret 1944 och bevarad som museum. Det är ett stort trähus där man känner konstnärens ande sväva i rummen. Repin köpte huset 1899 och bodde där till sin död 1930. Mot slutet kunde Repin måla bara med vänster hand. Han måste också ha mycket långa penslar för han såg inte duken på alltför nära håll. Den sovjetiska ledningen omhuldade Repin som en stor fosterländsk konstnär och försökte flera gånger få honom att flytta ”hem” till Sovjetunionen. Han föddes i Ukraina och kanske spelade det roll för hans beslut att inte flytta till Leningrad som Stalin ville.
Nära ateljén ligger staden Terijoki långt in i Finska viken. Där åt vi en trerätters lunch med den för oss svenskar exotiska anrättningen ”Sill i päls”. Gott tyckte somliga men inte undertecknad. Fast ”pälsen” var färggrann och bestod bland annat av rödbetor, ägg och sallad.  Restaurangen var vackert belägen intill sandstranden med utsikt över till andra sidan viken, där man skymtade rysk stadsbebyggelse i fjärran, inte långt från S:t Petersburg. Man såg även ön Kronstadt med staden som grundlades på 1700-talet av Peter den store som ryska flottans huvudbas.

Edith Södergrans hemtrakter
Därefter genom skogen på delvis bedrövligt dålig väg till staden Raivola sju mil från Viborg som bara var en by på poeten Edith Södergrans (1892-1923) tid men nu har moderna byggnader och en fin park. Vid åbrinken finns två minnesstenar, en över Södergran själv och en över hennes katt Totti.
Här blir det stämningsfull diktläsning. Märta Lindborg läser Höstens dagar och Landet som icke är av Edith Södergran och Mats Hellström citerade några diktrader direkt ur minnet. I Raivola finns också en nyare ortodox kyrka med förgyllda lökkupoler samt en sovjetisk minnesvård med texten ”Till minne av våra hjältar”.
Sista anhalten under lördagen var Lasse Zilliacus sommarbostad vid sjön Muolajärvi i utkanten av byn Hotokka på Karelska näset, cirka 40 km sydost om Viborg. På ryska heter byn i dag Streltsovo och här ägde hans farfar jordbruksmark då detta ännu var Finland. 

Det bjöds bubbel och snittar och vi fick kika på de spännande rummen och den nybyggda bastun. Här tog vi också det obligatoriska gruppfotot. Vid vägen intill, en kort promenad från Lasses hus, blev vi stående i skogen medan översten visade oss en stor men söndersprängd betongbunker från fortsättningskrigets slutstrider 1944. Ryssarna hade sprängt den kraftigt armerade bunkern under de sista, ursinniga striderna.

En innehållsrik dag rundades av med middag på hotellet. Det hölls personligt färgade tal, där flera av resenärerna berättade om livsöden i den egna familjekretsen, förknippade med krigen och inte minst med denna del av Finland före 1945.Helsingfors nya stolthet – biblioteket!

Nya biblioteket i Helsingfors
Söndagen betydde tidig uppstigning och hemresa. Först till Helsingfors med bussen. Efter passkontrollen och ett kort stopp vid en taxfreeshop på ryska sidan, där den som var hågad kunde förse sig med billig rysk vodka kom vi fram till Helsingfors i god tid så att vi hann besöka det fantastiska, nya stadsbiblioteket, kallat ODE, på finska Oodi. Värt en resa bara det!! Men redan i Fredrikshamn tog vi farväl av Lasse Zilliacus som skulle ta en lokal linjebuss tillbaka hem till sin datja i Hotokka.
Hemfärden med m/s Mariella förlöpte helt utan missöden. Och middagen var superb! Ett särskilt tack riktades till Gunda Ahlström som administrerat hela detta reseäventyr.
Tio på måndagsförmiddagen efter en stärkande sjöfrukost anlöpte vi Stadsgården igen och kunde trassla oss ut i den stockholmska trafiken, mycket nöjda med både arrangemang och upplevelser.
 


Thomas Thornquist (text och foto)

Författarkväll med Ellen Strömberg och Nina Wähä

Efter årsmötet 2020 blir det författarkväll i Finlandsinstitutets regi kl. 18.30 till vilket alla 
Samfundsmedlemmar är inbjudna. Samfundet betalar entréavgiften på 100 kronor för 
sina medlemmar. Den som vill delta i författarträffen ska anmäla sig till 
ingrid.iremark@gmail.com eller på telefon/sms 070 590 94 88 senast den 19 mars. 


Ellen Strömberg är en av Svenskfinlands mest lovande författare. Hennes debutroman Jaga 
Vatten (2018) prisades av kritiker. Nu är Strömberg aktuell med romanen Klåda (2019). Den
utspelar sig under fyrtio nätter, där huvudpersonen Rebecka ligger sömnlös – och det kliar. 
Någonting traumatiskt har hänt och romanen öppnar sakta upp historien. Ellen Strömberg
belönades med Finlands Svenska Författareförenings debutantstipendium för romanen Jaga 
vatten. Strömberg samtalar med författaren Nina Wähä, som bland annat skrivit den 
kritikerrosade romanen Testamente. 

Bli medlem

Your content goes here. Edit or remove this text inline or in the module Content settings. You can also style every aspect of this content in the module Design settings and even apply custom CSS to this text in the module Advanced settings.

“Pellentesque in ipsum id orci porta dapibus. Mauris blandit aliquet elit, eget tincidunt nibh pulvinar.”

– Namn Namnsson

“Vivamus magna justo, lacinia eget consectetur sed, convallis at tellus. Curabitur arcu erat, accumsan id imperdiet et.”

“Cras ultricies ligula sed magna dictum porta. Nulla quis lorem ut libero malesuada feugiat. Curabitur aliquet quam id dui posuere blandit.”

Samfundet

Sverige-Finland

Telefon

070-531 66 05

E-post

hans.karlander@karnell.se

Address

Östermalmsgatan 97,
114 59 Stockholm

Om samfundet

  • Stadgar
  • Styrelse
  • Kontakt

Aktiviteter

  • Sammankomster
  • Kommande Resor
  • Reseberättelser
  • Verksamhet
    Stipendier
  • Främjarpriset

Bli medlem