DEN NYE ORDFÖRANDEN HAR ORDET:

Kära samfundsmedlemmar! 
Först har jag glädjen att framföra mitt tack för förtroendet att som ny ordförande få leda
Samfundet. Årsmötesformerna 2020 var ovanliga, som allt annat detta pandemiår, med
uppskjutet årsmöte med styrelseval som till sist genomfördes på telefon den 9 september. Nu
är den nya styrelsen på plats och vi är glada för det. Dessvärre ligger Samfundets verksamhet,
liksom så mycket annat, fortsatt nere. Höstens litteraturafton är uppskjuten på obestämd tid
och inte heller kommer vi att kunna fira självständighetsdagen. Trist, men det är inte rimligt
att genomföra ett sådant arrangemang under rådande omständigheter.
Pandemin till trots planerar styrelsen för ett intressant och välmatat verksamhetsår 2021. Om
det fortsatt dröjer innan umgängesformerna normaliseras kan delar av programmet komma att
transformeras till digitala evenemang eller helt enkelt läggas i malpåse tills omständigheterna
medger att vi öppnar upp.
För mig är ordförandeskapet en återkomst till de sverigefinska frågorna. För några år sedan
var jag mycket aktiv i samarbetet mellan Sverige och Finland och hade förmånen att under ca
tio år medverka i olika bilaterala sammanhang och var bland annat vice ordförande i
Samfundets styrelse till 2014. Det är stimulerande att återvända för att bli ordförande och
tillsammans med styrelsen ta Samfundet vidare.
Om fyra år fyller Samfundet 100 år och den nya styrelsen konstaterar att vi har ett arbete
framför oss; ett samfund med så många år på nacken behöver utvecklas och såväl
verksamhetsformerna och som programutbudet behöver syresättas med delvis nya aktiviteter
och perspektiv. Jag får anledning att återkomma om programmet 2021 i nästa nyhetsbrev. 
Med vänlig hälsning
Hans Karlander

Årsmöte i coronans tid per telefon och post
Samfundet höll sitt två gånger uppskjutna årsmöte den 9 september. På grund av
coronapandemin kunde vi inte hålla ett fysiskt årsmöte. Det blev istället ett årsmöte som
telefonkonferens för den nuvarande och den av valberedningen föreslagna styrelsen,
valberedningen, revisorerna och justerarna. Övriga medlemmar fick genom
årsmöteshandlingar utskickade via e-mail och brev ta ställning till årsmötesförslagen.
Verksamhetsberättelsen godkändes och styrelsen beviljades ansvarsfrihet. Medlemsavgiften
lämnades oförändrad.
Samfundet valde en ny ordförande, Hans Karlander. Styrelsen ser därutöver nu ut på följande
sätt: Ingrid Iremark, vice ordförande, Erik Lakomaa, sekreterare, Gunda Ahlström, kassör,
Elin Claeson-Hirschfeldt, Wilhelm Engström, Ann-Catherine Jungar, Bengt Kristensson
Uggla, Anders Ljunggren, Minna Storm och Lasse Zilliacus
. Kontaktuppgifter till styrelsen
kommer att finnas på Samfundets hemsida: www.samfundetsverigefinland.se.
De avgående styrelseledamöterna kommer att avtackas när vi åter kan träffas i vanliga former. 

Nominera till Samfundets främjarpris 2021
Samfundets medlemmar inbjuds att nominera kandidater till mottagare av 2021 års
främjarpris. Priskommittén består av Anders Ljunggren, ordförande, Ann-Cathrine Jungar och
Yvonne Ingman. Pristagaren ska vara en eller flera personer, organisation eller företag –
oavsett nationell hemvist – som gjort betydande insatser i främjandet av relationen mellan
Sverige och Finland. Nomineringen ska vara ordföranden tillhanda senast den 5 november
2020, anders.ljunggren51@gmail.com.
Priset har delats ut sedan 2012. Tidigare pristagare är: 2012 Krister Wahlbäck 2013 Gunvor
Kronman och Mats Wallenius, 2014 Janina Orlov, 2015 Finska föreningen i Sveriges riksdag,
2016 Kjell Skoglund, 2017 Sverker Göransson och Ari Puheloinen, 2018 Tandem
Ledadership, 2019 Anneli Pirttilä, 2020 Henrik Meinander. 

Peter Sjögren gör nedslag i årets finländska bokutgivning
I år kommer Samfundet inte av kända skäl att kunna arrangera någon Litterturafton. Därför
har vi bett Peter Sjögren ge oss några boktips:

– Sedan jag slutade som ledare för Samfundets litteraturaftnar följer jag inte utgivningen lika
noggrant som tidigare, men några böcker har det ändå blivit, skriver Peter Sjögren.
Här kommer hans urval av årets finländska utgivning:

Ann-Luise Bertell: Heiman (Förlaget M 2020; 379 s.). Ann-Luise Bertell fick ett
genombrott 2017 med sin debutroman Vänd om min längtan. Heiman heter hennes nya,
österbottnisk dialekt för hemman. Och hemmanet, bebott och brukat av tre generationer från
1930-tal till 80-tal, är bokens nav, men det är en person i mellangenerationen som är dess
huvudperson. Vi följer den tioårige Elof Westerback genom den hårda uppväxten, första
vuxenerfarenheter, det traumatiserande fortsättningskriget till återkomsten som
hemmansägare, make och far. Det är en stark skildring, men efter halva boken mattas
berättelsen av. Mycket läsvärd ändå.

Sirpa Kähkönen: Järnnätter (2002; svensk övers. Mattias Huss, Lind & Co 2020; 326 s.).
Sirpa Kähkönen (f. 1964) är en av Finlands främsta skönlitterära författare. I Finland slog hon
igenom redan 1998 med den första delen i en sju volymer lång familjekrönika, den s.k.
Kuopiosviten. Första delen, Brudar i svart, kom på svenska förra året, och nu är det dags för
den andra. Den utspelar sig sommaren 1940. Det kommer an på huvudpersonen Anna och
hennes svägerska Hilda att hålla liv – bokstavligen – i hushållets medlemmar, till vilka bl.a.
hör Annas ettåriga tvillingar. Ett rättframt berättande avlöses ofta av mer reflekterande, nästan
poetiska partier, och författarens inlevelse i sina gestalter är så stark att den smittar av sig på
läsaren.

Kjell Westö: Tritonus. En skärgårdsberättelse (Albert Bonniers Förlag 2020; 381 s.). En
polyfonisk roman, där musiken genomsyrar allt. – Om manlig vänskap (och begynnande
åldrande) mellan de omaka männen stjärndirigenten och kosmopoliten Thomas Brander och
amatörmusikern och den platsbundne skärgårdsbon Reidar Lindell. – Om den åboländska
skärgården och skärgårdssamhället. – Och först som sist om musiken. Branders och hans
kollegers klassiska musik refereras, analyseras och kommenteras på ett så inträngande och
detaljerat sätt att jag häpnar. Musiken står inte för sig själv i berättelsen utan ackompanjerar
och förklarar skeenden och stämningar i berättelsen. Kärlek, sex och generationskonflikter är
sidoteman i denna minutiöst utarbetade roman där inget lämnats åt slumpen och som visar
Kjell Westös storhet som romanförfattare.

2020-07-16 Köpa salt i Cádiz och andra berättelser. Festskrift till professor Henrik
Meinander den 19 maj 2020 (red. Henrika Tandefelt, Julia Dahlberg, Aapo Roselius &
Oula Silvennoinen; Siltala 2020; 424 s.).
 Detta är en gedigen och elegant produkt, Av de 22
bidragen är 18 på svenska, 3 på finska och 1 på engelska. Bidragen rör sig i de flesta fall i
Finland–Sverige och dess närområde. Som antyds av undertiteln har författarna gärna sökt sig
utanför historieskrivningens vanliga huvudfåror. Det är dock inte fråga om något fritt
berättande utan vetenskapligt baserade texter med noggrann redovisning av källor. Vad som
blir behållningen är sist och slutligen en fråga om tycke och smak. Ämnesbredden borgar för
att festskriften kan tillgodose de flesta smakriktningar.

Henrik Meinander: Samtidigt. Finland och omvärld 1968 (Schildts & Söderströms 2019;
408 s.) och Kalejdoskopet. Studier i Finlands historia (Schildts & Söderströms 2020;
övers. av original på finska och engelska Tobias Pettersson; 345 s.).
 Henrik Meinanders
forskningsobjekt är nästan alltid Finland, men i motsats till mycken äldre forskning i hans
hemland är den programmatiskt icke-nationalistisk och sätter alltid in den finländska historien
i en internationell kontext. I motsats till hans tidigare ”årtalsbok” 1944. Krig, samhälle,
känslolandskap (2009)
 är den nya boken Samtidigt tematiskt disponerad. Boken är fylligt
illustrerad, vilket tillsammans med Meinanders läsartilltal gör boken lättläst. Författaren
börjar med att sätta in Finland på dess plats i omvärlden, fortsätter med presidenten och finsk
inrikespolitik, gör sedan utblickar i omvärlden (Biafra, Vietnam, Moskva) för att, nedtonat,
skildra 68-rörelserna och den speciella riktning dessa tog i Finland. Därefter övergår han till
vardagslivet, medierna och kulturen och avslutar med att reflektera över årets betydelse i
eftervärlden. Boken är en gedigen lektion i Finlands hela efterkrigshistoria, inte bara året
1968.
Kalejdoskopet är en samling artiklar och essäer från olika håll och tider. Tio av de femton
bidragen är översatta från finska (sju) eller engelska (tre). Flera artiklar behandlar klassiska
tvistefrön i finländsk historia, som jägarrörelsens betydelse, fortsättningskriget som ett finskt
separatkrig, Kekkonen och Sovjetunionen och den finsknationella historieuppfattningen.
Några bidrag behandlar enskilda personer; de om Risto Ryti och Johannes Virolainen är
mycket läsvärda. Bokens centrala kapitel heter ”Det långa 1900-talet” och är en jämförande
studie av Finlands och Sveriges demokratiska utveckling från 1890 till i dag. Meinander visar
på likheterna men framhäver, trogen sitt program, de skillnader som betingas av ländernas
olika historia och geopolitiska situation. Som naturligt med den här sortens hopplock
kan helheten te sig lite splittrad, men vart för sig är bidragen intressanta. Den som inte läst
Meinander tidigare skulle jag i första hand rekommendera Samtidigt.

Henrik Knif: Göran Schildt. Två liv (Gummerus 2020; 472 s.). Finlandssvensken Göran
Schildt (1917–2009) var ett stort namn inte minst i Sverige från omkring 1950 och flera
decennier framåt. Han var flitig litteraturkritiker och kulturskribent i Svenska Dagbladet och,
framför allt, bästsäljande skildrare av seglingar med ketchen Daphne i Medelhavet, särskilt
dess grekiska farvatten. Han skrev många andra böcker, bland annat en stor tredelad
monografi om nära vännen Alvar Aalto och hans verk. Numera är han väl rätt bortglömd.
Men förutom genom sina verk intresserar han genom sin rika, snarast multipla personlighet
och ett rätt speciellt levnadsöde. Historikern Henrik Knif skriver med vetenskaplig akribi och
personligt inkännande – men alls inte okritiskt – i denna högst läsvärda biografi. Den är också
rikt illustrerad med Schildts egna bilder; han var en ypperlig fotograf utöver sina andra
talanger.

Till sist: Musiktips
från vår styrelsemedlem och musikansvarige Lasse Zilliacus
12 och 13 november – Sibelius enligt Mäkelä
14 november – Radiokören möter Klaus Mäkelä

Förste gästdirigent Klaus Mäkelä återvänder äntligen till Berwaldhallen efter att pandemin
satt stopp för flera av hans besök. Under tiden har han hunnit utses till ny chefsdirigent för
anrika Orchestre de Paris. Mäkelä leder Sveriges Radios Symfoniorkester i en konsert med
musik av Sibelius och Schumann, men också Radiokören i ett a cappella-program med fokus
på Sibelius och Vasks.Som vanligt sänds konserterna även i P2 och med bild på
Berwaldhallen Play. 

Med hösthälsningar
Ingrid Iremark
Vice ordförande och nyhetsbrevsansvarig